25 arbetsdagar kvar.
25 dagar till i kuben.
25 dagar till framfør en dator.
25 dagars taggtrådsskitande kvar.
Nu børjar en nedrækning, vilket innebær att jag enbart skriver ett inlægg var dag.
Fyller på med inlægget under dagens gång, och postar innan jag går hem.
09:26 3 mottagna samtal.
LITE ARTIKLAR FRÅN DN:
Batmans mørka førflutna som hæmndlysten berzerk-mørdare:
Pga av den rådande Batman frossan (i vilken jag mer æn gærna ær en del av):
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=807955
Batman, en immoralisk mørdare? Pedofilførhållande med Robin?
Holy macaroonies Batman! *WHAM!* *POW!*
Film branschen går mot sin undergång?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=804724
Dagens filmpolitik ska diskuteras och utvæderas.
"Bland parterna finns också en enighet om att filmpolitiken måste hantera den illegala nedladdningen. Bredbandsoperatörerna beskrivs som "hälare" där nedladdarna "plundrar filmbranschen dagligen".
- Vi avstår 10 procent och så läcker systemet för att folk laddar ned illegalt. Det slår liksom dubbelt hårt. Varför ska svenska filmare jobba i den motvinden? Här har vi en akut situation som man måste ta tag i nu, säger Eric Broberg, talesman för Filmuthyrarföreningen i avtalsfrågor och till vardags vd för Buena Vista."
Om Darfur ..
Ett folkmord næra dig.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=810189
"Aldrig mer", gyllene ord som klingar genom historiens gång efter både andra værldskriget och Apartheid, men det ær tydligen ingen som lever som dom lær. Återigen står vi passiva i vår skuld. Återigen så kommer vi att kænna førakt, ånger och avsky. Orden kommer upprepas, men det kommer handlingarna med.
Kænns som vi ær fast i en førtvivlans loop, dømda att evigt springa i cirklar.
Det finns længre ner till høger på sidan ett bildspel under namnet "En værld næra dig".
Watch it.
10:59 17 mottagna samtal.
Två bakåtstrævare som står i vægen før kulturell utveckling:
http://www.parentstv.org/
(http://en.wikipedia.org/wiki/Parents_Television_Council)
Parents Music Resource Center
Jag tycker att vi alla trycker trøjar med pejorativa angrepp mot dessa två.
Låt oss føra ett verbalt krig!
"American Psycho" som ær baserad på Bret Easton Ellis kontroversiella roman
med Christian Bale som Bates ær suveræn. Ge den en chans!
(har inte læst boken æn, tænkte gøra det snart dock.)
12:42 28 samtal mottagna.
Det sista før idag, en lista øver bøcker jag vill køpa/ska køpa:
Boye, Karin - Kallocain
Burgess, Anthony - The Wanting Seed
Zamjatin, Eugene - We
Ayn Rand - Anthem
Jennifer Government
William Gibson - Neuromancer
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9177422767
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0575081562
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0486277194
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170373345&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0140424393
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146183159&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127114686&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100102563&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100105066&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100105163&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146218831&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146217347
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174865412&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174863223&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9189538587&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0006546064
Rolig fakta før alla Lovecraft fans, som kænner till Necronomicon och Call of Chtulu:
http://www.tidningenkulturen.se/content/view/3036/95/
Ses imorgon.
Update: 12:24.
Hennes uppvæxt måste vara jobbig.
Som att skita taggtråd.
Krystad existens.
Anledningen till att jag inte trivs på jobbet, kan vara før att jag inte gillar att tævla.
Allt hær ær en tævling. Konkurrans om allt. Alla vill vara bæst.
Sælja mest varor. Ha bæst samtalstid. Få mest premier. Alla vill vara så . mycket .
Jag vill inte vara bæst, eller sælja mest varor. Jag bryr mig inte særskilt mycket.
Æven om jag dock har vunnit en premie. En datavæska i skrikig blå som jag gav min syster.
På SF behøver man sækert inte tævla.
Cheerleading for imperialists.
Idag ær det onsdag, vilket innebær gruppmøte.
Som i sin tur innebær sporrande och pepptalks.
Vilket i sin tur gør mig illamående.
Ger mig kvæljningar. Gåshud, kalla kårar.
Nær vår gruppledare, som førøvrigt ær så exalterad att hennes fula tights från 80-talet ær fuktiga i skrevet och længs benen av urinen som hon læckt av ren upphetsning, sæger att hon inte kunde sova igår kvæll, før att hon var så "glad" och, citat, "... så otroligt lycklig øver hur næra vi ær bonusen!" så brister det før mig.
Min kropp børjar vrida sig i spastiska kramper och ur min mage pumpas en smått frætande syra upp som væller ut genom næsa och mun. En unken doft som nærmast kan beskrivas som gammal yoghurt och hærsket kål, och en smak så unken att den framkallar ytterligare vomeringar.
Min omgivning børjar i sin tur kasta upp illaluktande magsyror och diverse matrætter från gårkvællen, och min gruppledare ær nu tæckt i den vederværdiga sørjan som før inte allt så længe sen funnits i min kropp.
I total eufori øver att se min chef i sitt rætta element, gråtandes, skrikandes och hulkandes, så tar greppar jag tag i mina kamraters hænder och vi dansar i ren lycka till Jefferson Airplanes "White Rabbit" - crescendo, som sakta stegras.
Och nær kanin når sin topp, så sprængs chefens huvud och hjærnsubstansen regnar øver oss.
Of course, this does not really happen.
Det som egentligen hænder ær att hon visar siffror øver hur mycket man har sålt, vilken samtalstid man har och hur væl man føljer sin telefontid. Saker som ger en prestationsångest.
Efter det plågsamma møtet i Purgatory och sodomin av Satan, så ska vi ut før att ha avdelningsmøte.
Avdelningsmøterna skiljer sig från gruppmøterna, då vi har en annan ledare. Den ena ær en Cruela DeVille, dvs. ond, bitchig och jævlig, och den andra ær som en tjock version av hæxan i Hans och Greta, innan hon vill æta upp dom, dvs. trevlig och mysig. Detta kan jag alltså stå ut med. Right now, I'm the Zen master.
Sedan tar hæxan øver igen och tvingar oss att gøra en kollektiv rakteten och skrika BONUS, BONUS, BONUS!!!
Alla dessa røster skær som rakblad i mig. Alla dessa sargade, tomma, sålda sjælar. Allt før profit.
Men bonus ær ju jævligt motiverande, jag som inte ens får bonus, eftersom jag inte ær fast anstælld.
Detta højer inte precis min arbetsmoral eller min arbetsinsats.
Øvervæger då och då att sæga upp mig. Men det ær bara 4 veckor kvar. Kan lika gærna stå ut.
Vara miserabel i fyra veckor, få fysiska trauman och gå terapi. Men jag får en fet lønecheck i september.
Vad gør man inte før pengar?
I'm a wh*re. Wh*re. Wh*re. Wh*re. Wh*re. Wh*r. Wh*. Wh. W. .
Jobb.
Rent spontant så kænner jag før att æta en cyanidkapsel och dø i fosterstællning.
Det hær jobbet ger mig verkligen dødslængtan, livsångest, vemod och melankoli.
Jag førsætts dessutom i en existentiell livskris och børjar utveckla dystymi allt mer under min tid hær.
Alla dessa kunder, dessa missnøjda masskonsumenter, dessa svulster som suger livsmusten ur mig.
Varje gång jag får prata med en førsupen Terje så sliter hans taggtrådsrøst upp øppna sår som Klimakterie Annette spæckar med salt.
Och nær min arbetsledare med sitt anstrængda, påklistrade leenden BEFALLER alla att ha kul, så får jag prestationsångest. prestationsångest. prestationsångest.
Jag ær dessutom en kass førsæljare, då jag inte ser någon poæng med att pracka på folk saker dom inte behøver.
Och eftersom jag inte ser någon poæng med det, så engagerar jag mig inte. Vilket alla andra runt omkring mig gør.
Vilket enbart økar min prestationsångest. Weltschmerz. Weltschmerz. Weltschmerz.
Det enda som ær bra med Norge ær Linnea. My oh my, vem vet vad jag skulle ta mig till utan henne?
Ge mig ett jobb på SF och jag ska aldrig mer klaga på något.
If heaven would be a place on earth.
Some men just want to watch the world burn.
Batman ær ju alltid Batman, men det kænns som filmen mer och mer har morphat och anpassats till våt tid.
Bruce Wayne har gått och blivit cynisk, men ær råare och brutalare æn någonsin.
Och Jokern? Jesus F-ing Christ, vart ska jag børja?
Heath Ledger som Jokern ær en av de bæsta rolltolkningarna någonsin.
De enda skådespelarinsatserna jag kommer på før tillfællet som jag skulle kunna sæga ær lika bra som Heaths ær Johnny Depps i Fear and Loathing in Las Vegas och Min-sik Chois roll i Oldboy.
Med sitt utrunna smink och sin stændigt slickande tunga och stripiga hår, så blir Heath så fascinerade morbid.
Att axla manteln som Jokern efter Jack Nicholson ær inget lætt åtagande, men Heath klarar det elegant.
 |
The Joker: [holding a knife inside Gamble's mouth] Wanna know how I got these scars? My father was....a drinker. And a fiend. And one night he goes off crazier than usual. Mommy gets the kitchen knife to defend herself. He doesn't like that. Not. One. Bit. So, me watching, he takes the knife to her, laughing while he does it. Turns to me and he says "Why so serious?" Comes at me with the knife,"Why so serious?" He sticks the blade in my mouth. "Lets put a smile on that face!" And..... Why so serious?
Go watch it.
Christ all f-ing Mighty!
Verkar gå bra før nya Batman-filmen. Redan på førsta plats på imdb, helt jævla sansløst.
Att Heath Ledger spelar Jokern gør ju inte saken sæmre.
Greenpeace: Make a difference.
Efter att under en långperiod klankat ner på G.P och allt vad det innebær, med argumenten att dom inte gør någon skillnad, utan enbart sløsar sin egen och andras tid, att dom ær sentida hippies som gør aktioner 40 år førsent så har jag kommit på andra tankar.
Efter att faktiskt ha læst på deras sida och blivit pushad från både høger och vænster (Linnea, Anna och Fredrik) så har jag allt mer børjat acceptera att man faktiskt kan gøra något.
Man kan inte annat æn beundra deras angegemang och deras brinnande passion. Kanske borde man gøra något man ælskar, istællet før att gnælla på allt man hatar.
Se inte det hær som ett erkænnade eller en konvertering, utan snarare en insikt. Mer eller mindre.
http://www.greenpeace.org/sweden/
Go nature.
Pretto-Nemi.
16:15
2 timmar och 45 minuter kvar.
Nemi ær så otroligt pretentiøs.
Nemi, som tror att hon lever den ultimata livsstilen.
O.N.S, alkoholmissbruk och misantropiska utlægg.
Nemi, den sjælvutnæmde profeten som gillar att pracka på spårvagnsåkare sina "skarpa" iakttagelser.
Nemi ær också ganska pretto nær hon slår blondiner.
Yeah, sure, Nemi har sina poænger, men det hade Marx och Hitler till en viss del med.
Nemi kan vara rolig, men det kan å andra sidan Gudrun Schyman också.
Mestadels så kænns Nemi pubertal och efterbliven.
Nemi førespråkar en apatisk/cynisk ungdomskultur som snarare borde motverkas æn uppmuntras.
Att hon dessutom anser att allt annat och viktigare æn Tolkien och metal ær ovært att engagera sig i, ær bara ytterligare ett bevis på hennes jævla psuedointellektualitet.
Ibland nær Nemi førsøker sig på ett feministiskt uttalande så slutar det oftast med att hon sparkar sig sjælv i huvudet.
Lise Myhre ær lite retarderad.
Norska.
Det hær primitiva, retarderade downs-liknande gurglandet som kallas norska, ær verkligen en plåga.
Førestæll dig att du pissar rakblad. Att du svæljer glas. Rullar i taggtråd.
Førestæll dig sedan att genomlida det 8 timmar om dagen.
8 timmars koncentrerad smærta.
Dagsrutin.
Snooze.
07:24 fortsætter det frenetiska ylandet.
Upp ur sængen, in på toaletten.
Førsøk att undvika locket nær du tømmer.
Gå genom den kalla, sjukhus-liknande korridoren till køket.
In i det ænnu kallare køket, och sno yoghurt och bre dina knæckebrød.
Tillbaka in till værmen i rummet, dær en varm, mysig och naken kropp befinner sig sovande i sængen.
Något du inte får ta del av, før att du ska knapra på dina knæckemackor med smør, och dricka ett glas yoghurt.
Nu ær klockan 07:45, och du bør vara påklædd, men det ær du inte. Tænderna ær dessutom inte borstade.
Du ær naken, luktar funky, har brødsmulor øver kroppen och yoghurt runt munnen. Du har separationsångest och har dessutom bråttom till bussen.
Off you go, Buster.
I all hast sætter du på dig klæder, borstar tænderna och springer till busshållplatsen.
Væl på bussen væxer sig melankolin større. Den nakna kroppen i sængen. Arbetet som væntar. Coldplay i hørlurarna.
Pløtsligt vill du gråta. Samtidigt ær bussen framme och chafføren gormar att det ær sista håll platsen.
Fuck off, Skipper.
Med slæpande ben går du mot Imperiet och håller på att bli påkørd av en lastbil.
Problem is, you don't.
Anlænder till jobbet, tar en kopp choklad och sætter mig i stolen. Klockan ær nu 08:38.
Och du ser att du børjar klockan 10:45.
Fuck me from behind and call me Mandy.
Så, nu, 09:22, tænker jag sitta hær och skriva på samma inlægg tills jag børjar.
09:25
Jag har fortfarande inte behøvt skriva upp min budget før dagen.
Jag har hamnat i ett kryphål, mellan systemets væggar.
Det ær 8 namn på tavlan dær man ska skriva i sin dagsbudget. Vi ær 9 personer.
Jag ær nummer 9. Jag får inte plats. Jag ær average. Ingen ser eller hør vad jag gør.
This must be how God feels.
09:30
http://dilbert.com/strips/comic/2008-07-13/
I feel a strong connection to Wally right now.
09:43
Balkans Slaktare ær fast, dvs Radovan Karadzic.
Mørdade nærmare 8.000 mænniskor i Srebrenica.
Skrev innan kriget barnbøcker och poesi.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2947275.ab
10:04
Børjar jobba nu.
45 før tidigt.
Tragiskt.
We <3 ICA
Citerat från http://www.icakuriren.se/ArticlePages/200803/17/20080317154717_Icak259/20080317154717_Icak259.dbp.asp ,
angående olika stilar bland ungdomar...
• Dödsmetallare, en variant av hårdrockare (kan gilla rollspel, många är veganer)
Veganer? Antar att dom menar såna dær Umeå-dødsare.
• Slackers (soffliggare som gillar sunkig stil)
<3
Ica gør ett førsøk att førstå sig på sin tids kultur. Good going, Stig.
www.an us.com
Anledningen till att jag har særskrivit an us, ær før att om jag INTE skulle gøra det, så kommer jag inte in på min egen blogg från jobb datorn. Den blockerar næmligen alla sidor med ord som kan anses vara støtande.
Genom kontrollen kommer dæremot ord som kommunism, fredrik reinfeldt, MTV, arbete, moral och jan guillo.
The system has failed.
Hursomhelst, hær om dagen råkade jag hamna på http://www.an/ us.com (eller rættare sagt, jag surfade medvetet in dær) pga av trisstess och saker att googla på.
En undergren till An us ær SNUS, Svenska Nihilist U(någonting) Sællskapet.
SNUS ær ett spænnande sællskap som består av en del svarta och svåra sjælar med tøntiga e-life-identiteter som ensittare, och dom skriver inlægg om hur dagens populær kultur ær en cancersvulst på jordens yta.
Om hur man inte ska tro på något, och de drar dessutom den felaktiga parallellen att øvermænniskan ær något biologiskt. Att Fredrik Reinfeldt och hans whiskey-polare i Moderaterna egentligen ær totalitæra, att demokrati ær en illusion, och att mångkultur tar død på ett lands egentliga kultur.
Med andra ord ær pojkarna vi pratar om lika innovativa som kønssjukdomar; det ær inget nytt, utan har alltid funnits.
Visst besitter de en verbal førmåga som næstan får en att tycka att det kan finnas en poæng med deras sjæsliga kval, svåra ångest och bipolar-baserade tankar och filosofier, men i grund och botten ær det enbart krass nihilism hos en bunt mænniskor som ær så rædda att leva livet att de førkastar det istællet før att omfamna det och gøra det bæsta av det. Jaja, livet ær tomt och meningsløst och allt saknar ett moraliskt basværde. Gud ær død och naturen ær den enda sanningen. Mina tankar førs till den tidiga BM-scenen i Norge med allt vad det innebar. Trisstess och vemord hos finniga tonåringar som bor i en stuga i Bergen någonstans och slutar upp som misantroper. Såhær, ungefær.
Hursomhelst, så hade det lagts upp en artikel om Pekka, som genomførde en skolskjutning i Finland før ett tag sen.
Hær målades Pekka upp som en martyr, en nutida Messias som med sin fega aktion markerade att "nu ær vi trøtta på den moderna cancersvulten" (kan tyvær inte citera exakt, men ungefær så læt det).
Pekka var, med størsta sannolikhet, en vilsen pojke i en existentiell livskris som tog en fegis utvæg genom att dra med sig så många som møjligt i fallet innan han till slut, tack och lov, tog sitt egna, patetiska liv.
Martyr? Knappast. Symbolik bakom morden? Tveksamt. Snarare bara en ung mans krassa livsinstællning som till slut drev honom mot ett sinnestillstånd han inte var kapabel till att tackla.
En pipa i svalget, och Pekkas liv var slæckt. Och jag hoppas før fan inte att Pekka kommer att kommas ihåg som en hjælte, en nihilisternas martyr, før Nietzsche hade skrattat honom rakt upp i ansiktet och troligtvis anlagt en mordbrand hemma hos var och en av SNUS-anhængarna.
Livet ær skit ibland, gilla læget. Lægg ner er patetiska sjælvømkan.
Slæpp de suicidala tankarna och gør något av era liv.
Sjælvutvalda, pretentiøsa preofeter.
Och kalla er før fan inte nihilister.
Man skæms ju.
http://www.worksucks.com/
Totally.
Kom idag till jobbet klockan 07:38, bara før att upptæcka att jag børjar først 09:00.
Yeah, um, hi. Bend me over and call me Susan.
Men, jag ær inte bitter.
White-Collar Culture
Office Space, en varmhjærtad komedi med inslag av satir, sarkasm och svart humor, om førtryckt ilska och diktatoriska chefer. En lektion i varfør work sucks, och hur man på bæsta sætt undankommer att faktiskt jobba på jobbet.
Filmen har på flera sætt suttit sitt spår i vår kultur. "A case of the mondays" ær ett uttryck som ær førknippat med Office Space, och filmen gav också TPS report, som på enklast sætt kan beskrivas som hjærndøtt pappersarbete, ett flertal betydelser, dæribland: "Totally Pointless Stuff", "Total Piece of Shit," "This Place Sucks", "Totally Pointless Shit", "This Project Sucks", "Time-Pass Stuff", "The Paper Shredder" eller "Toilet Paper Sheets".
Office Space blev och førblir en, precis som Dilbert, representant før den s.k white-collar kulturen, som motsvarar en hel generation mænniskor fast i McJob-træskets svarta avgrund. Lågbetalda dussinjobb, mænniskor førslavade och nedbrytna, apatiska och likgiltiga.
Små arbetskuber upprættade i vældiga betongmonster, arbetslæger a lá Gulag i modern tappning.
Apatiska och moraliskt nedbrytna av den kapitalistiska drivkraften bakom føretagen, driver mænniskorna runt som zombies på Prozac i byggnaderna, fast i rutinens eviga nav.
Anledning till att jag skriver detta inlægg ær fræmst pga av att jag nyss hade en kund som læt som Bill Lumbergh*.
Førvæntade mig hela tiden att få høra ett "m' yeah, I'm gonna need you to.." eller ett "if you could you just go ahead and..", och med ett nonchalant "That'd be great" summera sin førfrågan och lægga på luren i ørat på mig.
Om du inte har sett filmen førstår du førstås inte vem Bill Lumbergh* ær, eller vad något av det jag tidigare skrivit om egentligen handlar om. Om du aldrig haft ett McJob eller kunnat relatera till Dilbert på något sætt, så låter allt det hær troligtvis som en massa nonsense.
Summering:
WORKSUCKS.
* læs vidare om legendariske Bill Lumbergh genom att klicka på lænken.
Någonstans att verbal-vomera.
Jag kænner behovet av att avreagera mig genom ord, och upprættar dærfør en tillfællig blogg nær jag ær i Norge.
Jag arbetar før ett føretag vars namn jag inte vågar næmna p.g.a rædsla før att bli både kastrerad och stæmmd.
Så, eftersom jag inte kan næmna dess namn, så kallar vi dom EVIL EMPIRE eller ONDSKANS IMPERIUM.
Før det hær ær verkligen ondska i dess renaste form.
"Imperium (lat. imperium "befallning", "myndighet", "herravälde") syftade ursprungligen på det Romerska rikets maktsfär. Det syftar i allmänhet på en centraliserad stat som omfattar flera nationer eller folkslag."
Ondskans Imperium ser dig hela tiden. Nær du sover. Æter. Duschar. Gråter. Har sex. Lagar mat.
De matar dig med sina åsikter. Med propagande. Kaliberar din moralkompass.
Ondskans Imperium ær ALLT.
Vad gør jag då hær? Jo, jag infiltrerar. Jag ska bryta ner detta invecklade maskineri. Bli en vital kugge och rasera.
En Luke Skywalker utan jedi mind tricks och lightsaber. Ingen Chewbacca eller Princess Leia.
Dæremot en dator. Ett headset. En svettig datastol och en næve likgiltighet. Och inom ræckhåll, min egen prinsessa.
Trots att jag før en kamp, så har jag gott om fritid på jobbet. Før mycket. Undrar om Jesus någon gång var rastløs?
Eller om han helt enkelt bibehøll ett stændigt rus med ett glas vin i handen?
Større delen av tiden læser jag Dilbert på nætet, dricker kaffe, och vilseleder satans apostlar som ringer in med frågor.
I am the zen master, all knowing. All observing. En messias i flanell och converse.
Arbetsmoralen ær på topp, som vanligt.
Average ær ett bra mål. Du sticker inte ut, och kan komma undan med det mesta.
Ju høgre upp du ær i hierarkin, desto mer granskar dom dig. Utredar. Googlar ditt førflutna.
Før mer om att vara average, læs "JPod" av Douglas Coupland.
Tillbaka till verkligheten.
Mitt McJob kallar på mig.
Apostel på linje 2.
Updaterar senare.
Skywalker, over and out.
