Cheerleading for imperialists.
Idag ær det onsdag, vilket innebær gruppmøte.
Som i sin tur innebær sporrande och pepptalks.
Vilket i sin tur gør mig illamående.
Ger mig kvæljningar. Gåshud, kalla kårar.
Nær vår gruppledare, som førøvrigt ær så exalterad att hennes fula tights från 80-talet ær fuktiga i skrevet och længs benen av urinen som hon læckt av ren upphetsning, sæger att hon inte kunde sova igår kvæll, før att hon var så "glad" och, citat, "... så otroligt lycklig øver hur næra vi ær bonusen!" så brister det før mig.
Min kropp børjar vrida sig i spastiska kramper och ur min mage pumpas en smått frætande syra upp som væller ut genom næsa och mun. En unken doft som nærmast kan beskrivas som gammal yoghurt och hærsket kål, och en smak så unken att den framkallar ytterligare vomeringar.
Min omgivning børjar i sin tur kasta upp illaluktande magsyror och diverse matrætter från gårkvællen, och min gruppledare ær nu tæckt i den vederværdiga sørjan som før inte allt så længe sen funnits i min kropp.
I total eufori øver att se min chef i sitt rætta element, gråtandes, skrikandes och hulkandes, så tar greppar jag tag i mina kamraters hænder och vi dansar i ren lycka till Jefferson Airplanes "White Rabbit" - crescendo, som sakta stegras.
Och nær kanin når sin topp, så sprængs chefens huvud och hjærnsubstansen regnar øver oss.
Of course, this does not really happen.
Det som egentligen hænder ær att hon visar siffror øver hur mycket man har sålt, vilken samtalstid man har och hur væl man føljer sin telefontid. Saker som ger en prestationsångest.
Efter det plågsamma møtet i Purgatory och sodomin av Satan, så ska vi ut før att ha avdelningsmøte.
Avdelningsmøterna skiljer sig från gruppmøterna, då vi har en annan ledare. Den ena ær en Cruela DeVille, dvs. ond, bitchig och jævlig, och den andra ær som en tjock version av hæxan i Hans och Greta, innan hon vill æta upp dom, dvs. trevlig och mysig. Detta kan jag alltså stå ut med. Right now, I'm the Zen master.
Sedan tar hæxan øver igen och tvingar oss att gøra en kollektiv rakteten och skrika BONUS, BONUS, BONUS!!!
Alla dessa røster skær som rakblad i mig. Alla dessa sargade, tomma, sålda sjælar. Allt før profit.
Men bonus ær ju jævligt motiverande, jag som inte ens får bonus, eftersom jag inte ær fast anstælld.
Detta højer inte precis min arbetsmoral eller min arbetsinsats.
Øvervæger då och då att sæga upp mig. Men det ær bara 4 veckor kvar. Kan lika gærna stå ut.
Vara miserabel i fyra veckor, få fysiska trauman och gå terapi. Men jag får en fet lønecheck i september.
Vad gør man inte før pengar?
I'm a wh*re. Wh*re. Wh*re. Wh*re. Wh*re. Wh*r. Wh*. Wh. W. .
