Daniel vs. Ondskans Imperium

Office Space, en varmhjærtad komedi med inslag av satir, sarkasm och svart humor, om førtryckt ilska och diktatoriska chefer. En lektion i varfør work sucks, och hur man på bæsta sætt undankommer att faktiskt jobba på jobbet.
Filmen har på flera sætt suttit sitt spår i vår kultur. "A case of the mondays" ær ett uttryck som ær førknippat med Office Space, och filmen gav också TPS report, som på enklast sætt kan beskrivas som hjærndøtt pappersarbete, ett flertal betydelser, dæribland:  "Totally Pointless Stuff", "Total Piece of Shit," "This Place Sucks", "Totally Pointless Shit", "This Project Sucks", "Time-Pass Stuff", "The Paper Shredder" eller "Toilet Paper Sheets".

Office Space blev och førblir en, precis som Dilbert, representant før den s.k white-collar kulturen, som motsvarar en hel generation mænniskor fast i McJob-træskets svarta avgrund. Lågbetalda dussinjobb, mænniskor førslavade och nedbrytna, apatiska och likgiltiga.
Små arbetskuber upprættade i vældiga betongmonster, arbetslæger a lá Gulag i modern tappning.
Apatiska och moraliskt nedbrytna av den kapitalistiska drivkraften bakom føretagen, driver mænniskorna runt som zombies på Prozac i byggnaderna, fast i rutinens eviga nav.


Anledning till att jag skriver detta inlægg ær fræmst pga av att jag nyss hade en kund som læt som Bill Lumbergh*.
Førvæntade mig hela tiden att få høra ett "m' yeah, I'm gonna need you to.." eller ett  "if you could you just go ahead and..",  och med ett nonchalant "That'd be great"  summera sin førfrågan och lægga på luren i ørat på mig.

Om du inte har sett filmen førstår du førstås inte vem Bill Lumbergh* ær, eller vad något av det jag tidigare skrivit om egentligen handlar om. Om du aldrig haft ett McJob eller kunnat relatera till Dilbert på något sætt, så låter allt det hær troligtvis som en massa nonsense.

Summering:
WORKSUCKS.




* læs vidare om legendariske Bill Lumbergh genom att klicka på lænken.