Daniel vs. Ondskans Imperium

Anledningen till att jag har særskrivit an us, ær før att om jag INTE skulle gøra det, så kommer jag inte in på min egen blogg från jobb datorn. Den blockerar næmligen alla sidor med ord som kan anses vara støtande.
Genom kontrollen kommer dæremot ord som kommunism, fredrik reinfeldt, MTV, arbete, moral och jan guillo.
The system has failed.

Hursomhelst, hær om dagen råkade jag hamna på http://www.an/ us.com (eller rættare sagt, jag surfade medvetet in dær) pga av trisstess och saker att googla på.

En undergren till An us ær SNUS, Svenska Nihilist U(någonting) Sællskapet.
SNUS ær ett spænnande sællskap som består av en del svarta och svåra sjælar med tøntiga e-life-identiteter som ensittare, och dom skriver inlægg om hur dagens populær kultur ær en cancersvulst på jordens yta.
Om hur man inte ska tro på något, och de drar dessutom den felaktiga parallellen att øvermænniskan ær något biologiskt. Att Fredrik Reinfeldt och hans whiskey-polare i Moderaterna egentligen ær totalitæra, att demokrati ær en illusion, och att mångkultur tar død på ett lands egentliga kultur.

Med andra ord ær pojkarna vi pratar om lika innovativa som kønssjukdomar; det ær inget nytt, utan har alltid funnits.
Visst besitter de en verbal førmåga som næstan får en att tycka att det kan finnas en poæng med deras sjæsliga kval, svåra ångest och bipolar-baserade tankar och filosofier, men i grund och botten ær det enbart krass nihilism hos en bunt mænniskor som ær så rædda att leva livet att de førkastar det istællet før att omfamna det och gøra det bæsta av det. Jaja, livet ær tomt och meningsløst och allt saknar ett moraliskt basværde. Gud ær død och naturen ær den enda sanningen. Mina tankar førs till den tidiga BM-scenen i Norge med allt vad det innebar. Trisstess och vemord hos finniga tonåringar som bor i en stuga i Bergen någonstans och slutar upp som misantroper. Såhær, ungefær.

Hursomhelst, så hade det lagts upp en artikel om Pekka, som genomførde en skolskjutning i Finland før ett tag sen.
Hær målades Pekka upp som en martyr, en nutida Messias som med sin fega aktion markerade att "nu ær vi trøtta på den moderna cancersvulten" (kan tyvær inte citera exakt, men ungefær så læt det).
Pekka var, med størsta sannolikhet, en vilsen pojke i en existentiell livskris som tog en fegis utvæg genom att dra med sig så många som møjligt i fallet innan han till slut, tack och lov, tog sitt egna, patetiska liv.
Martyr? Knappast. Symbolik bakom morden? Tveksamt. Snarare bara en ung mans krassa livsinstællning som till slut drev honom mot ett sinnestillstånd han inte var kapabel till att tackla.
En pipa i svalget, och Pekkas liv var slæckt. Och jag hoppas før fan inte att Pekka kommer att kommas ihåg som en hjælte, en nihilisternas martyr, før Nietzsche hade skrattat honom rakt upp i ansiktet och troligtvis anlagt en mordbrand hemma hos var och en av SNUS-anhængarna.

Livet ær skit ibland, gilla læget. Lægg ner er patetiska sjælvømkan.
Slæpp de suicidala tankarna och gør något av era liv.
Sjælvutvalda, pretentiøsa preofeter.

Och kalla er før fan inte nihilister.
Man skæms ju.